Kanelmunkar!

I helgen gjorde jag för första gången egna munkar.

Jag har rivit ur ett recept ur (tror jag)  ICA Buffé som jag länge tänkt prova men som blivit liggandes.

Jag blev överaskad över hur snabbt det gick.

Kan definitivt tänka mig att göra det igen om jag har tomt i frysen och får fikafrämande.

Det går nästan att göra medans gästerna väntar. 

Tyvärr luktar det inte så gott när man som jag friterar i kastrull.

Jag har också tagit mig friheten att göra om lite i receptet då det har klar potential men där originalreceptet inte riktigt tilltalade mig.

Mängd socker och temperatur på frityroljan t ex.

Här ligger munkarna  på plåten i väntan på fritering.

Man måste inte ha en fritös för att kunna fritera!

Ett fat med munkar och socker som inte riktigt ville fästa.

Recept

12 gram jäst

40 gram smör

1 1/4 mjölk

3 msk socker

1 krm salt

ca 4 dl vetemjöl

Garnering:

3/4 dl strösocker

1 tsk mald kanel

Fritering

Rapsolja

Smula ner jästen i en bunke.

Smält smöret och tillsätt mjölken.

Värm till fingervarmt, 37 grader.

Häll degspaden över jästen och rör om.

Rör i socker, salt och vetemjölet lite i taget.

Arbeta degen smidig i 5-10 minuter

Kavla ut degen på lätt mjölat bänk till en platta ca 1,5 cm tjockt.

Stansa ut munkarna och lägg på plåt.

(Jag hittade ett gammalt kakmått jag ärvt efter min mormor som passade bra till detta)

Låt munkarna jäsa övertäckta i ca 10 minuter.

Blanda socker och kanel på en tallrik.

Hetta upp oljan till ca 140-150 grader i en tjockbottnad kastrull.

Använd termometer så att du har koll på temperaturen.

Jag gjorde som originalreceptet skrev, friterade i 170 grader men det blev alldeles för varmt och munkarna blev hårdfriterade på nolltid och inte fäste sockret heller särskilt bra.

Fritera munkarna några i taget och vänd dem några gånger.

Det tar någon minut per omgång att få dem färdiga.

Ta upp med hålslev och vänd munkarna i socker/kanel blandningen.

Njut tillsammans med en god kopp kaffe eller ett glas mjölk, min personliga favorit!

Nu är det tisdagkväll och kommisarie Montalbano på TV.

Har hittat en gammal stickning som nog förtjänar att bli färdig.

Kan det var höstens annalkande som gör att viljan att boa inne med TV och stickning infinner sig?

Har haft en fantastisk sommar vädermässigt så jag klagar inte även om jag kanske tycker att hösten kan vänta några veckor till.

Nu dags att planera lite inför helgen tur ner till barnen i Skåne, funkar även ihop med TV-tittande.